Soliga hälsningar från Gotland!

Eftersom att alla mina vänner, för en gångs skull, har uppdaterat sina bloggar så ska jag väl inte vara sämre.


Som rubriken lyder så befinner jag mig i skrivande stund på Gotland. 3 dagar kvar av semestern och ångesten kryper som en rysning längsmed ryggraden. Men nu ska du börja på nytt jobb!, tänker du kanske? Jo, men same shit diffrent name. Jag är så trött på detta så jag håller på att gå under. Jag har alltid sagt att plugga inte är min grej och att jag hellre jobbar som städare än att plugga. Men nu hade jag fan kunnat tänka mig det för att slippa jobba.
Kanske inget bra sätt att börja nytt jobb på, be om tjänstledighet för att plugga i några år.
Kan kanske vara så att man är trött på allt bara för att det just nu bara finns EN sak i världen jag önskar att göra. Ha en bebis i magen att längta efter.

Har tillbringat ett par helmysiga dagar med ett par kompisar. Hyrde stuga och åt gott och badade och allt. Pågarna fiskade. Så hade dom med sin lilla helgoa bebis. Blir man avundsjuk eller? Se lille tösen sträcka sig efter mamma o borra in sig i mammas hals o ja... Allt dedär... Ha en liten liten o bara älska över allt annat. Och folk undrar varför jag skämmer bort mina katter.. Undrar varför, man e väl lite desperat. Suger i sig andras barns oskuldhet och bara det där leendet man kan få från ett litet barn.

Så har man gravida i sin närhet som bara gnäller och gnäller och gnäller över hur jäääääävla jobbigt det är att vara gravid. Visst, jag misstror inte alls att det kan vara riktigt plågsamt emellanåt, men vafan. Hon ville inte ens ha barnet. Hon hade spiral inne. Så blir hon gravid. Hon tycker inte om barn. Hon ville inte ha barn. Men hon ska ha det ändå. Och så gnäller hon HELA tiden. Hon har gnällt från den sekund hon fick ett plus på stickan. Och skriver det överallt och berättar det överallt.
Är det ingen som har en spikklubba som ni kan slå mig i huvud med istället? Det hade gjort mindre ont, tro mig.

Känner att jag är i en deppsvacka nu. Vet inte om det är för att jag snart ska ha mens eller om det är alla andras lycka eller den allmänna situationen som gör att allt känns skit. Mår illa. Vill bara gråta. Hata alla. Är jag gravid? Ja, kanske. Menscyklen har fungerat av sig själv i två månader nu. Det är bra. Jag är glad över det. Jag har haft koll på dagarna och har haft sex under de "fertila" dagarna(om det nu ens finns för mig). Men, förmodligen är jag inte gravid. Jag har till och med tappat räkningen på alla våra försök.. Tror jag. 2 ggr med enkeldos, 3 ggr med dubbeldos, 2 gånger med spruta, 2 gånger utan något, bara en fungerande cykel. 9 ggr. 10de gången gillt? Eller 20de? Kanske aldrig?

Lika bra att spara pengar till en flygresa till kina. Inget ont om adoptioner. Vi borde ta hand om barnen som redan finns innan vi sätter nya till världen. Men att ha ett liv växandes i sin kropp. Att ha det lilla livet som är skapat av ens egna förutsättningar. Ha en liten människa man kan känna igen sig själv i.. Ja, ni förstår min poäng. Jag är glad över vad jag får.. Att få höra en barnröst som säger "mamma jag älskar dig", oavsett om den kommer från min kropp eller från ett annat land.. Oavsett om kroppen runt rösten är ljus eller mörk...



Kommentarer

Postat av: Mimmi

Jag kan inte sägas att jag vet hur det känns, men dem känslorna när det gäller gnället, dom har vi säkert likadana!

Du ska se att allting kommer att bli bra i slutet. Känns inte så nu, men det kommer det!

Du är ju redan en bit på vägen, eftersom du har regelbunden menstruation.

Ta hand om dig, vännen.

Vi ses snart!!

Kram kram

Postat av: Anna

AAAAJJJJ LÖÖÖÖÖÖÖVVVVEEEEE JOOOOO!!!

kramar om


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback