En evighet kvar..
Jag undrar varför jag plågar mig själv hela tiden. Läser bloggar om folk som ska ha eller precis har fått bebis, surfar bara runt på sidor som säljer barnkläder, barnmöbler o leksaker. Går in på blocket, kollar möbler, vagnar och bilstolar... Ja, säg vad som INTE redan är glasklart inför vår förökande familj. bara en sak som fattas..
När jag har surfat runt ett tag så inser jag hur löjligt och patetiskt det är. Sen gråter jag... Ja, jag gråter HELA tiden känns det som. Var dag iaf.
Jag vet inte ens varför jag gråter. För att jag tycker synd om mig själv? För att jag känner mig värdelös som inte ens kan bli på tjocken? För att jag tror att jag aldrig kommer få uppleva känslan av att ha en levandes människa i min mage? Ja, förmodligen allt dedär.. Blir så trött.
"Försök att tänka på annat" Men hur i HELA världen ska det gå till? Allvarligt talat? Nu är det två veckor kvar innan (FÖRHOPPNINGSVIS) vi får provsvaren så vi kan börja på riktigt.
Och då ska jag äta tabletter i 10 dagar för att efter 2-3 dagar få mens.. alltså är det först 14 dagar + ca 13 dagar innan det börjar på riktigt. Om det inte blir förändringar eller något händer. Suck... Och med min tur så tar de väl längre tid innan provsvaren kommer, eller så kommer inte mensen. ELLER av någon outgrundlig anledning så får jag säkert mens av mig själv så jag måste vänta tills menscykeln är "klar" av sig själv.. (ca 35 dagar). Vänta vänta..
Hejt it. Hejt it SO mycket.
