Drama queen?

Ja, nu blev det ju så. Inte alls min mening, men men.


I morse var vi på föräldrakurs, fick titta på en söt förlossningsvideo och prata om smärtlindring och andra funderingar över förlossning. Jag sa som de va att den största "rädslan" jag har när de gäller förlossning e att dom ska klippa upp en.. Alltså klippa upp slidan för att man inte ska spricka.

Så berättade jag om den enda förlossningsupplevelsen jag haft. Det va nämligen så att i gymnasiet hade jag min praktik på Neonatalavdelningen (för tidigt födda o sjuka barn) och där drog en läkare in mig på en förlossning. På förlossningen så fick dom ta ut bebisen med sugklocka och där klippte dom upp henne och det blödde rätt mkt.. Vilket är en bild jag fortfarande har på näthinnan.. Haha
och nu.. Har alla i vår föräldragrupp den bilden på näthinnan. Mohaha.
Visst förstår jag att det är bättre att dom klipper upp ett snyggt snitt som de sen kan sy igen än att spricka.. Men ändå..... Aj..

Iaf, efter kursen så tänkte jag smyga in till min BM och bara precis fråga hur mkt mindre fosterrörelse det ska vara för att man ska bry sig och om de jag kände va normalt.. Typ. För de senaste ca 3 dagarna har jag inte känt sparkar utan mer bubblingar, som när man började känna bebisen. Nån liten spark ibland men inte de vanliga morgon o kvällspassen.
Hon sa att under graviditeten kan sparkarna ändra karaktär och ställen eftersom att de blir mindre plats, men att man inte ska känna mindre rörelse. Men ibland vilar sig bebisen men man ska ändå känna minst några sparkar på förmiddag och eftermiddagen.

Så BM bad mig att lägga mig ner så vi kunde lyssna på hjärtat. Vilket lät jättebra och givetvis så sparkade bebis rejält på "micen".
Men  hon sa att dom hade som policy att prata med förlossningen om sådana saker så hon skulle ringa dom sen återkomma till oss. Vi hann knappt ut till bilen så ringde hon och sa att de ville att vi skulle komma upp på förlossningen så de fick titta på mig.. Jahapp.

Uppe på förlossningen så fick jag ligga med EKG runt magen och titta på bebisens hjärtslag och var gång jag kände att den rörde sig eller sparka så fick jag trycka på en knapp. Så låg jag en halvtimme och pulsen pendlade mellan 120-160 hela tiden, vilket är jättebra. Ett par gånger rörde den sig så mkt så den flytta sig från mätaren.. haha.

Barnmorskan kom och tittade och sa att allt såg jättefint ut och att "det var en liten busig en.." sen skulle hon skulle lämna lappen till en läkare som skulle "godkänna". Så vi klädde på oss och väntade, sen kommer en läkare rullandes med en ultraljudsapparat.. Så de va bara till att klä av sig igen. ;-)

Hon mätte huvud, mage och lårben för att se så att den växer som den ska, sen mätte hon fostervattnet för att se så den får näring som den ska. Allt var givetvis perfekt, bebis är såååååå söt, växer o sprallar bra (När den känner för de :P) och väger uppskattningsvis runt 900 gr. :-)

Såhär i efterhand känns det överdrivet och jag kände mig som en nojjig hönsmamma. Men allt jag gjorde va faktiskt bara att fråga.. Haha. Hade nöjt mig med ett "ibland vilar de lite och man känner kanske inte lika bra när bebisen ligger och sparkar innåt".

MEN, jag är glad över att de tog mig på allvar och tog det säkra före det osäkra. Jag är glad, nöjd, har en fin bebis och känner mig väl omhändertagen.


Kommentarer

Postat av: Anna Johansson

Åh vad bra att dom tog det på allvar. Det gjorde dom inte med mig när Leon i princip var på väg ut i vecka 28. Så jag åkte hem igen och gick till jobbet, skitbra... Stå på dig om nåt känns fel.

Postat av: Nelin - stolt hårunderarming!

Nej, ta det på allvar och våga säga ifrån. Det har ju pratats mycket på sistone om att många barn som går bort i magen hade kunnat räddas om vården tog mammors oro på allvar. Skit i om du är obekväm när du frågar och ber om kontroll, det har du rätt att vara, det gäller ju inte bara ditt liv!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback