Bloggens mening
Denna bloggen har jag startat för min egen skull.
För att JAG ska få skriva av mig. För att JAG ska få berätta vad jag känner.
Jag kommer gnälla, klaga och tycka synd om mig själv. Och jag kommer att njuta av det. Eftersom att denna bloggen handlar om MIG och MIN resa. Jag kommer kalla min sambo för H eftersom att jag vill behålla denna bloggen anonym, då det lätt blir för mycket information som lätt hamnar i fel händer.
Och visst, H ingår också i resan. Men han förstår inte på samma sätt. Det är trots allt JAG som äter alla hormoner, det är JAG som får gå på VUL (vaginalt ultraljud), det är JAG som får lämna blodprover, det är JAG som får ont i mage och bröst. Visst, hade jag verkligen velat så hade han följt med på dessa oändliga sjukhusbesök, men vad tjänar det till? Man går dit, väntar, blir undersökt, får lite info, åker hem. Allt är över på knappa 15 min, ska han ta ledigt en timme från jobb för det? Nej, finns ingen anledning. Jag älskar honom och jag vet att han alltid kommer finnas vid min sida. Men fram tills vårt barn är fött så är det faktiskt JAG och MIN kropp som får jobba.
Jag kan börja med lite info, om det nu finns någon som tänker läsa. Jag har något som kallas för PCO. Mer info går att läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pco
Kortfattat så innebär det att jag behöver lite hjälp på traven för att kunna bli gravid.
Då jag äter både tabletter för att få mens och för att få ägglossning så är min menscykel indelad i 35 dagar. I regel har jag mens dag 1-7, dag 12 åker jag till sjukhuset för att göra ett VUL och titta på äggblåsorna, är då äggblåsorna bra så är det befruktning som sker dag 13-19. (Jepp, vi har schemalagda samlag, sexigt va?) Sen dag 25 åker jag och lämnar blodprov för att titta efter "ägglossningshormonet" sen dag 35 är det antingen mens eller bebis. I mitt fall har det varit inget av det. Då börjar räkning om på nytt. Jag tar hormoner i 10 dagar för mens, när mensen kommer är vi på dag 1. Osv..
Just nu befinner jag mig på dag 31. Alltså 4 dagar kvar till BIM (Beräknad Icke Mens = gravid eller mens)
Enligt gravtesterna så kan man ta testet upp till 3-4 dagar innan BIM, men jag kunde inte hålla mig så jag gjorde ett igår, 5 dagar "förtidigt" och det visade negativt. Ledsen, ja såklart. MEN, hoppet är ju det sista som överger. Det var ju faktiskt för tidigt, det hade nästan varit konstigt om det var positivt. Jag ska ta ett nytt test på lördag. Jag mår illa vid tanken. Tänk om det är negativt? Tänk om det är positivt? Va gör jag??
Har haft blödning nu i två dagar, lite konstigt med tanke på att jag normalt sätt behöver äta tabletter i 10 daga för att få mens. Skulle det nu vara mens så är den dessutom en vecka för tidig. Har forskat lite om detta på nätet, då det inte kan räknas som mens eftersom att det är en väldigt liten blödning, men dock.
Hittade något som kallas för Nidblödning, såhär står det på Wikipedia:
"Nidblödning eller Nidationsblödning är en kort mensliknande blödning som sker när embryot fäster till endometrium, d v s när ägget fäster sig i livmodern. Alla får dock inte en nidblödning när detta händer. Blödningen brukar komma cirka 7-14 dagar efter ägglossningen och mängden blod kan variera."
Åter igen är hoppet det sista som överger... You never know. Jag har också lärt mig att många gravsymptom är likadana som innan mens. Vilket jag har nu, men det kan lika gärna vara att min kropp har fattat hur man gör när man mensar själv, så att den kommer utan att jag behöver äta massa tabletter. Well, det återstår att se på lördag.
Det är nog allt jag har att skriva just nu.
/M
Kommentarer
Postat av: Viktkamp
dig kommer jag följa tjejen =)
Postat av: Sara
Önskar dig lycka till med allt :)
Postat av: mallan
klart att du ska få klaga och gnälla och vara värsta surtanten, hur ska du annars kunna få ur det ur tanken, om än så bara lite grann. Tror inte på att "ensam är stark", du har många runt omkring dej som finns som stöd. Allt gott åt dej!
Postat av: Anna
Det är bara att klaga på :) Man får det ur sig när man skriver ner det och sen känns det lite bättre.
