Skiter i allt...
Kass dag.. Kass vecka.. Lipade igår, lipade idag. Som om det löser några problem.
Men det konstiga är att jag har så mycket att bekymra mig över medans han jag bor och delar mitt liv med inte har några som helst problem. Hur går det ihop?
Jag äter piller och oroar mig för om jag någonsin kommer få barn. H oroar sig för om han kommer bli antagen till Afghanistan eller inte.
Jag oroar mig för vad vi ska göra med boende. Köpa? Sälja? Hyra? Säga upp? Behålla? H oroar sig för om han ska bli antagen till Afghanistan eller inte.
Jag oroar mig för att H ska bli antagen. H oroar sig för att han inte ska bli antagen.
Ja, rättvis fördelning. Eller?
Mammas gubbe säger att dom inte tar in folk över 30 år som inte är befäl.. Tough luck då ju...
Jag frågar, jaha hur ska vi nu göra. Ska vi säga upp huset nu och hoppas att vi hittar något annat boende till vi måste flytta eller ska vi försöka hitta nått nu och säga upp när vi hittat och betala dubbla hyror ett tag?
"Jag vet inte, sluta va så hetsig!"
Kan ju erkänna att efter att ha lipat i 2 dagar så är
jag VÄLDIGT sugen på att skriva över kontraktet på honom, ta ett lån, köpa en lägenhet, flytta med kissarna, sen får H göra precis som han vill. HELT i hans egna takt. Känns som om det skulle vara det bästa.. Se om han överhuvudtaget bryr sig. Han säger att han älskar mig. Men ibland undrar jag.
Jag är trött på att inget händer. Och så fort något ska hända så blir de bråk o tandagnisslan. Jag blir kallad hetsig och andra saker och bara blir ledsen. Och så kommer vi inte fram till något...
Jag vet inte vad jag ska göra... Jag blir galen.. Men, det är bara jag som har problem. H har varken problem eller bekymmer med något..
Förutom pengar. För det har vi alltid förlite av.. Och tydligen är det mitt fel det också.
Kommentarer
Postat av: Gunsan
Lilla gumman det låter inget roligt, du skulle varit på jobb istället, där är jätteroligt haha, tänker på dig, ge inte upp bara, det vänder en dag ska du se<3<3<3
