Släkten? Dom kan hålla sig LÄNGST bak i fotoalbumet.
Bitterfitta? Yees.. That´s my name. Allt e fan bara käpp rätt åt helvete nu. Vill inte göra något, har ont överallt, hatar alla.. Vafan e dehär? Vill inte åka till jobb för där är alla sura. Och nu går det inte att skilja på jobb och privatliv längre heller. Det man har försökt och undvika och glömma så många år bara precis hoppar på en bakifrån och gnager i sönder anklarna på en. Och nu kommer jag få träffa personer som jag inte vill träffa, BETYDLIGT oftare än innan.
Såg honom så fort jag kom till jobb, började hyperventliera, blev snurrig och mådde skitilla.. Kul. Så otroligt löjlig. Nej, det är inte ett gammalt X det handlar om utan min kusin. Jag har inte träffat honom sen jag va 15. Har sett honom några gånger på IKEA, men då har jag bara precis gått där ifrån. Japp, så har det varit.
När jag va 14 och han typ.. Närmre 30 tror jag. Vi hade en tight relation. Typ som bror-syster. Eftersom att han va sjöman så va han inte hemma så ofta, men när han väl kom hem så ringde han hem till oss det första han gjorde, och hörde om jag va hemma. Då kom han och vi va ute och gick promenader och snackade. Vi pratade om allt möjligt och han hade "snacket" med mig. "Ja, det är viktigt att skydda sig och om man inte vill så MÅSTE man säga nej..." Hehe.. Ganska gulligt. Jag avgudade honom. Han va den bror och pappa jag aldrig haft.
Vi var med i hemvärnet och en gång när vi var på övning tillsammans på presenterade han mig för sina kompisar som sin fru.. Det hade vi mycket roligt åt. ;-)
Han var mycket beskyddande och var väldigt mån om mig.
Sen träffade han en tjej och givetvis ville han att jag skulle träffa henne. Så han tog med henne på mitt födelsedagskalas när jag fyllde 15 och jag tyckte hon va jättetrevlig. Efter kalaset började hon anklaga mig för ytterst dumma saker. Och mamma blev såklart förbannad och skickade ut henne.. Dagen efter bad mamma dom komma tillbaka för att prata om saken, jag satt på mitt rum och bara var jätteledsen, jag förstod inte vad jag hade gjort för fel. Mamma och min kusins tjej bråkade och åter igen skicka mamma ut henne med bravur. Min kusin sa ingenting.. Han satt bara tyst bredvid. Det var sista gången jag träffade honom. Tills idag.
Jag ville bara säga att jag inte hade gjort något fel. Det var hon som är sjuk i huvudet. Och det har visat sig ganska klart de senaste åren.. Min moster får knappt träffa sitt barnbarn och min kusin får knappt träffa sina syskon.. Massa konstiga idéer har hon för sig.
Han tittade knappt på mig när han kom. Det sårar.. Djupt in i själen. Jag saknar honom så mycket. Vi hade så många planer vad vi skulle göra i framtiden. Han skulle ta med mig på krogrunda när jag fyllde 18, jag skulle få sova hos honom när jag va för full för att åka hem o sova hos mamma... Men, det blev ingenting. När jag fyllde 18 önskade jag inget hellre än att han skulle ringa och säga att vi skulle ut.
Ovan på allt så är jag arg på allt och alla runt mig. Arbetskamraterna, sambon, barnverkstaden, vikten.. Låter kanske inte så mycket, men det är ju ändå dom man spenderar mest tid med och allt man har i huvudet. Jag vill bara precis gråta.. Som man gjorde när man va liten, kröp ner i sängen och bara grät. Det hade jag behövt just nu. Är så trött på allt. Har inget att se fram emot. Vill bara lägga mig i sängen och gå i ide några månader.....
Kommentarer
Postat av: Pia
Du kan få komma och gråta på min axel PRECIS när du vill.. det vet du.. Puss
