Dagen efter.

Vet inte om det är dagen-efter ångest eller bara vanlig ångest. Även om jag har kul o är nöjd för de mesta så skulle jag helst av allt bara stänga dörren, sätta mig i soffan och sitta där för att tiden ska gå.. Timmar, veckor, månader, år? Hur lång tid det nu behövs. Inte jobba, inte träffa någon, inte göra något alls. Bara vänta på att tiden ska gå. Jag vill inte. och jag kan inte förklara. Mitt hjärta blöder lite mer för var slag.. Min själ faller i bitar. Framtiden är oviss, är det ens lönt att vi försöker och väntar? Känner mig så jävla ensam och helt kraftlös. Fast vi är två om det. Men.. Jag orkar bara inte. Jag har inte tid med att bara låta tiden gå. Och jag är så otroligt avundsjuk, och jag skäms över det. Men jag kan inte hjälpa det eller hindra det.

Jag VILL inte ha medlidande.


Kommentarer

Postat av: Anna

Du ska inte skämmas över att du känner så! absolut inte! skulle så gärna vilja säga att jag vet hur det känns så du har någon att prata med. Men jag vet ju inte :( men jag finns här iaf, du kan prata med mig om allt :) om du vill <3 ses snart hoppas jag!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback