Väntan är hemsk..
En vecka tills vi ska ner till malmö o träffa läkare och gå igenom vårt "schema"..
Tiden går så långsamt nu.. Har slappnat av och inte tänkt på mycket på det på säkert två månader. Inte haft mens, känt mig stark o självsäker.. Jag är redo nu! Redo inför vad utmaningen nu än innebär.
Tabletter, sprutor, utplock, insättning, pms. Jag kan ta all fysisk smärta och förjävligt humör, men det är att vänta som knäcker mig. Finns inget värre än att höra sina egna tankar. Och ha tid och fundera över dem..
Men jag är glad över min man.. Älskar honom så mycket.
Och mina vänner och familjen. Såklart.
Börjar på nytt jobb i morron.. Eller, jag ska tillbaka till mitt gamla.. Men det ska bli roligt.
Har gjort en stor fruktkorg (och lite godis) till o ställa i personalrummet. "Tack för denna tiden - korg"
Hoppas den blir uppskattad.
Chefen kom in i lördags för att ge mig en stor bukett blommor.. Så fick jag en kram o så sa hon "Du ska veta att du lämnar ett jättestort tomrum efter dig!" aw.. :) Man blir glad.
Finaste vänner... !
Har nu varit på "patientskola" dvs. infomöte på RMC och insett att vi har en hel del framför oss.. Känner jag mig själv så kommer jag bli ett hormonnervvrak...
Men, det är nu jag är glad över min älskade familj och mina fantastiska vänner..
This is for you ♥
Snart så!
På onsdag ska vi till MALMOEEEE! Spännande :D
Dock ska jag till malmö på lördag också. Med min fina, älskade, världensbästa Anna. Vi ska titta på Melodifestivalen. Wiiie! Vinka om du ser oss!
En vecka kvar sen bytar jag jobb. Wiked, har nog inte fattat riktigt än.
I morron e jag ledig, på tisdag e jag ledig, på onsdag jobbar jag till 12 sen åker vi. Tihi.
Puss!
Hittade en bild som jag tyckte var så fin...
Världen suger.
Som vanligt blir jag skitledsen när jag får reda på att någon ska ha barn.. Gråter lite, hatar mig själv mycket.
Sambons X är gravid för jag vet inte vilken ordning i gången... Hon har blivit gravid gång på gång pga. slarv och sen gjort abort för att hon inte var redo för barn.
Nä, men då ska man fan inte knulla heller, knip ihop låren för fan. Men, nu har hon tydligen bestämt sig för att behålla ungen.. Mmm, men grattis till dig då.
Jävlaorättvisskitvärldfrånhelvetetfyfanvadjaghatardig. Jag är en sjukt dålig människa, jag spyr på andras lycka. "Åhhh nu är det snart dags för dop, ska bli såå roligt!"
Skiter väl jag i. Kunde inte bry mig ens lite.
Jag vill bara SKRIKA!!!! Slå någon, slå huvudet i väggen, bita mig själv. Fan va frustration kan få en självdestruktiv.. GAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!
Överlycklig, förskräckt, förväntansfull & fullständigt livrädd!
IHHHH idag fick vi brev från RMC
(dvs. Reproduktionsmedicinskt Centrum,
http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=26668 )
23e feb ska vi på"patientskola" där dom ska berätta hur allt går till och den 7 mars ska vi träffa läkare och bestämma hur vi ska göra o lägga upp schema osv...
SÅ SJUKT SPÄNNANDE!!! Hoppas hoppas hoppas av hela mitt hjärta o själ att detta kommer fungera.. Samtidigt är så livrädd för all eventuell besvikelse och förlorad livsglädje som jag vet kommer komma som ett slag i nacken om det inte kommer lyckas.. Tror att all negativitet är rent försvar.. Lika bra att vara ledsen nu så blir man inte besviken sen......
Känner knappt igen mig själv.. jag är inte sån egentligen...
Nej. Nu! Kör vi grabbar!
Bryt ihop och kom igen!
~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~♥~
Resultatet av hårt arbete.
Ja jag måste erkänna. Jag är stolt över mig själv. Jävligt härligt med all positiv feedback man fått från chef, arbetskollegor och okända. Till och med "högsta chefen" gav mig tummen upp när jag var klar. Det gillar vi. Här kommer då lilla artikeln.
(Eftersom att jag har en anonym blogg så har jag då valt att täcka över mitt namn och min arbetsplats.. Ni som känner mig kan nog lista ut vad där står ;))
Surfitta?
Inte egentligen.. Bara det att jag skriver här när jag är ledsen/arg eller vad man vill kalla det...
Ännu en som ska ha barn.. Min sambos arbetskamrat.. Dom har varit tillsammans nån månad.. Pang, så är hon gravid... Orka.. Det är typ bara sånna jag har runt mig. Vill inte ha barn, använder skydd - blir gravid. Känner knappt varandra, har inte planerat barn - blir gravid..
Ibland känns det bara som om mitt hjärta går i sönder.. Det gör ont långt in i själen och jag orkar inte . Jag känner mig så jävla hjälplös. Det finns INGET jag kan göra för att ändra eller ens hjälpa till. Min kropp är helt jävla värdelös och nu är jag helt beroende av någon annan.
Det finns bara en sak jag ALLTID har velat, det är att bli mamma. Har fått höra SÅ många gånger av bekanta att "jag trodde hela tiden att du skulle få barn först." Jo, ska jag vara ärlig så har jag också alltid trott det. Människan spår och Gud rår.
Jag skulle vilja skriva "vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?". Men det är slumpen. 10-15% av alla par som vill ha barn blir klassade som "ofrivilligt barnlösa". Någon måste vara i minoritet, och det blev vi.
De gånger jag är glad, positiv och är mig själv helt enkelt så känns de bara som att jag har glömt för en stund.. Sen är det något som påminner mig och så kryper det svarta i min själ fram.. Allt känns helt hopplöst. Jag har alltid sagt att meningen med mitt liv är att bli mamma. Det har jag sagt så länge jag kan minnas.. Varför ska jag då leva? Det känns mest som ett onödigt tidsfördriv.. Äta, jobba, sova. Emellanåt så kommer det ljusglimtar. När jag hittar på saker, träffar folk jag mår bra med. Klamrar mig fast vid dom som en törstig blodigel..
Nu ska jag pussa lite på mina katter. Känns alltid lite bättre då, mina bebisar..
