Väntan är hemsk..
En vecka tills vi ska ner till malmö o träffa läkare och gå igenom vårt "schema"..
Tiden går så långsamt nu.. Har slappnat av och inte tänkt på mycket på det på säkert två månader. Inte haft mens, känt mig stark o självsäker.. Jag är redo nu! Redo inför vad utmaningen nu än innebär.
Tabletter, sprutor, utplock, insättning, pms. Jag kan ta all fysisk smärta och förjävligt humör, men det är att vänta som knäcker mig. Finns inget värre än att höra sina egna tankar. Och ha tid och fundera över dem..
Men jag är glad över min man.. Älskar honom så mycket.
Och mina vänner och familjen. Såklart.
Börjar på nytt jobb i morron.. Eller, jag ska tillbaka till mitt gamla.. Men det ska bli roligt.
Har gjort en stor fruktkorg (och lite godis) till o ställa i personalrummet. "Tack för denna tiden - korg"
Hoppas den blir uppskattad.
Chefen kom in i lördags för att ge mig en stor bukett blommor.. Så fick jag en kram o så sa hon "Du ska veta att du lämnar ett jättestort tomrum efter dig!" aw.. :) Man blir glad.
