Detta råkade följa med mig hem idag.... ;)
Detta råkade följa med mig hem idag.... ;)
Dagens skämt.
Precis innan jag börja på semestern började jag få ont i ryggen, tänkte inte mer på de, ska ju snart ha semester. Under semestern hade jag vissa dagar fasligt ont i ryggen, kunde knappt gå. Halta liksom fram.
Börja jobba, jobbar en dag o känner mig typ död från midjan och ner. Bultar i häcken, lår, ben.. Vaknar var gång man vänder sig på natten, upp och sen iväg och jobba igen. Åkte och handla och när jag kom hem så grät jag så ont jag hade.. Helt sjukt.
Åkte upp på vårdcentralen och hon sjukskrev mig helt i två veckor, sen ska jag jobba 50% i nästan två veckor sen fick vi se hur de går. Under tiden ska jag gå på sjukgymnastik som jag börjar med nästa vecka..
Hon skrev ishias på intyget och sa att hon misstänkte att det kunde vara en början på foglossning men kunde inte skriva "gravid" på lappen eftersom att försäkringskassan inte ser det som en sjukdom.. ;-)
Jaja, så ligger det till..
Det var skämtet.. För det är så löjligt. Att känna sig som en skröplig 97-åring innan man ens är 25.. Hm.
Allt började med en idé.
Jag går in på aftonbladet var dag, ett par gånger om dagen om jag har tid. Jag läser, jag lyssnar, jag känner, jag gråter.. MEN, jag förstår inte.
EN människa med idéer om att han ska rädda världen från framtida katastrof. Om han får en generation med fel åsikter att försvinna så gör han folk en tjänst. Skaffa vapen är inga problem, jag vet ju bara själv vad H har i sitt förråd. Med lite planering så är det nog inte så svårt att få reda på all info man behöver.
Alltså:
♦En idé
♦Redskap
♦Information
Det är väl inte så svårt, kan vem som helst som verkligen vill, fixa.
Skillnaden är väl att vi andra människor har en liten spärr. En liten liten röst som sitter i huvudet och säger "nej... detta är nog inte rätt" som hindrar oss att gå från tanke till handling.
Sen finns det en liten procent som inte har den spärren.
Familjer till nästan hundra människor har fått uppleva det värsta som kan hända en familj. Ett barn, en ungdom, en släkting har tagits ifrån dem. En människa med framtidsdrömmar och planer har mist sitt liv. På värsta sättet - i ren skräck. Att de sin vän bredvid sig dö, bli ihjälskjuten och sen veta att döden bara är sekunder, hundradelar ifrån sitt eget liv.
Alla de som flytt för sitt liv, sett sina närmsta vänner dö. Trott att de var nästa på tur. Leva med synerna och skräcken i resten av sitt liv att man inte är säker någonstanns.
När som helst kan en människa med en idé och redskap få för sig att göra slag i saken.
En människa utan spärr, över 94 döda människor, mestadels barn och ungdomar. Hundratals familjer förstörda för all framtid.
Hur ska man våga sätta ett barn till denna världen??
v 11 (10+3)
Beräknad nedkomst: 13 februari. Bra tid på året faktiskt! Fast eftersom att jag är född 2 dagar innan julafton så tycker jag ju att de flesta datumen är bättre än mitt, dock har jag överlevt även det utan bestående men. ;-)
Idag har vi varit på inskrivning på MVC, BVC? Jaa.. Det är väl mödravårdcentral nu, eller? Haha, full koll. Det är en djungel alltihopa! Helt plötsligt ska man veta allt och fatta allt känns det som. Lika många "måsten" som "du får inte" och "detta måste göras". Inte äta ditten men äta mer av datten! Jaja, vi köpte med oss en låda av GB´s favoriter hem. Fint de! :D
Fick vägas, mätas, blodprov, stick i finger (vilket gör ondare än något annat!!), ta blodtryck osv. o eftersom att jag har haft mycket problem med UVI (urinvägsinfektion) så fick jag även göra ett kissetest som ska på odling.
Det blev förhör om vilka släktsjukdomar man har och moder min har begåvats med högt blodtryck, så det kommer dom ha lite extra koll på och eftersom att min farfar dog av diabetes så ska jag få äran att göra ett sockerbelastningsprov redan om 3 veckor. Även ett sen när man "ska" göra ett. Jag får lida för att min familj o släkt är av klent virke. Hmm.. :P
Då jag har fantastiska vänner så har jag redan fått veta att sockerbelastningen kommer va de äckligaste jag någonsin gjort. Tack för orden Anna, älskar dig.
Pratade lite med barnmorskan och hon frågade hur jag kände och allt.. Jag var tvungen att vara ärlig. Hitintills har min graviditet inte varit något positivt alls. Jag har bara mått illa, varit trött, haft ont i magen, fått ofantligt mycket finnar (vilket är lite jobbigt för en som aldrig någonsin haft problem med finnar), känner mig svullen och tjock och kinkig för de mesta. Nä, än är det inget roligt. Jag börjar nästan gråta vid tanken att jag har 29 veckor kvar. Fy fan. Känner mig otacksam och dum.. Fruktansvärt dum, alla glädjs med oss och vill prata om det och tycker det är såååå roligt och pratar om sina egna graviditeter och hur mysigt och fint allt var. Jag ORKAR inte prata om det.
Jag mår skit och jag ser inte ens fram emot något som har med mage att göra! Blir kanske bättre sen om man mår bättre. Får hoppas det, jag vill njuta, vill se fram emot bebis... Längtar såklart tills vi har bebis hos oss, men allt innan dess, nej.
Jag mår skit och jag ser inte ens fram emot något som har med mage att göra! Blir kanske bättre sen om man mår bättre. Får hoppas det, jag vill njuta, vill se fram emot bebis... Längtar såklart tills vi har bebis hos oss, men allt innan dess, nej.
Kan tiden bara GÅ tack!
Men för övrigt e allt bra. ;-)
Semestern är slut på måndag och på tisdag är det åter dags att börja jobba. Det är något jag verkligen inte är sugen på.. Haha. Längtar tills man är mammaledig!! :D
Nu ska jag sova, trött som ett ras, som vanligt.
Tjipp o hej!
Dåligt med uppdatering..
Men jag har ju semester! Vem har tid att blogga då? :D
Vi var nere i Malmö och tittade på ett fantastiskt fint hjärtljud och bebis sprattlade även lite för oss ♥ Häftigt att se.
Åkte vidare till Gotland och här är vi nu! Har hunnit göra stan, grilla nere vid Tomtbod, tittat när svärbror spela pärk, fika hos farmor Ewa.. Allt dedär man ska! =) Snart är det stångaspelen och då ska vi till mormor Siw och äta middag. Ikväll ska svärmor bjuda hela familjen på Cirkus minsann! Det var inte igår man gjorde det sist nej.
Magen mår bra och jag har kommit fram till att om jag ser till att aldrig bli hungrig så mår jag inte illa heller. Har inte mått illa på flera dagar nu, kanon!
Dock har jag pratat om bebis och mage nu så intensivt så jag har redan hunnit tröttna på det... Hmm... Längtar efter att magen börjar växa så de syns, nu känner man sig bara pluffsig.
Har beställt tid hos BM, ska dit sista veckan innan semestern är slut =) Då har vi redan gått in i vecka 12, tiden går sjukt fort nu.
Här nedan kommer en bild på våra gener, som började på 2a celldelningen då fotot var taget.
Ha en underbar sommar!
