Tiden har aldrig någonsin gått såhär långsamt. Känns som om klockorna stannar och går baklänges. Jag är så nervös, rädd, skräckslagen och hoppfull..
Vet inte om det har med nervositet o göra men jag vaknar flera gånger om natten och måste alltid gå på toa vid 4-tiden.
Det VÄRSTA man kan göra när man "ruvar" (som det så vackert kallas), det är att gå in på fl (familjeliv) och läsa om alla andra som varit med om samma sak och inte fick plus eller fick plus med fick missfall.. Och ja, så jävla dumt.. Men så finns de få solskenshistorierna som sitter där med sina bebisar och det är väl därför man fortsätter läsa.. Jag vet inte. Självdestruktiv helt enkelt.
Känner mig svullen, har ont i magen och kissar hela tiden. Tror fortfarande på nervositet. Men, hoppet e de sista som överger..
Okej, först o främst vill jag förtydliga en sak. Där var ju som sagt 2 befruktade ägg, MEN oavsett så sätter dom bara in ett. Har hört att dom satt in fler på vissa med då gäller det sista försöket.
Nu var det så att det ena ägget utvecklades inte som det skulle så det hamnade i soporna (eller ner i toaletten, jag vet inte vad dom gör. :P)
Vi åkte ner till Malmö, glada i hågen. H sa "jaha, då e de väl sista gången vi åker ner här!" :-) Sockertopp. ♥
In i väntrummet vänta vänta, inkallade till samma bås vi fick va förra gången. "Jaha, då ska du få ta på dig strumporna och rocken sen kan ni gå in i slussen och ta på er mössor och H tar på sig rock och tofflor"
Jaha.. Dit igen. På med übersexiga strumpor o rocken, in i OP-salen och på tvn såg vi ett delat ägg. (För de som kanske inte känner till den biten så delar sig äggen i celler när de blir befruktade.)
Såg häftigt ut, läkaren såg att vi tittade på det och hon berättade att det var vårt!
Jag frågade om man kunde få det utskrivet, de hade varit kul. Men om de blir bebis så kunde man ta med sig USB-minne o få bilderna med sig hem! Häftigt. :-)
La mig ner, in kom en sköterska med en liten liten tunn slang, och i den slangen låg en liten droppe sa hon. Den droppen va de lilla ägget. Helt sjukt så litet allt är egentligen...
Ialla fall så ligger där nu ett befruktat ägg i min livmoder. På dag 6 hoppas vi att den sätter sig ordentligt och om nån vecka så ska jag lämna blodprov så får vi se om där är början på en liten liten en. :-)
Inget är som väntans tider!
En sak som var lite roligt var att dom spelade The Moniker - Oh My God samtidigt som dom la in ägget. Haha. Kan BARA bli bra av det. :D
Vill först o främst säga att det är jätteroligt att så många kommenterat. Tack alla, det betyder jättemycket ♥
Ringde RMC idag och av dom 8 äggen dom plockade ut så är det 2 stycken som har blivit befruktade. Vi ska dit redan i morgon (onsdag) och sätta in en av dom. SPÄNNANDE. Så tack för alla lyckoönskningar, nu håller vi tummarna för att embryot behagar att stanna och bli till en februari-bebis!!
Min kära vän Micki tycker att jag skulle skriva om allt istället för att vara lite hemlig. Tja varför inte. E där någon som vill läsa så.. :)
Jag åt Provera i 10 dagar för att framkalla mensen som kom efter ca en vecka. Mensen kom och där har vi dag 1.
Nu har jag iaf tagit en spruta som heter Puregon i 12 dagar. Det är en spruta som ser ut som en insulinspruta som innehåller ett follikelstimulerande hormon. Alltså får den mina ägg att växa. På dag 4 började jag ta en annan sorts spruta också, Orgalutral som är ”anti-gonadotropinfrisättande hormoner”, alltså en spruta som dämpar mina egna hormoner så dom inte stör behandlingen. Denna sprutan tog jag i låret i 9 dagar.
Dag 8 åkte jag till Gynmottagningen i HBG för ett VUL (Vaginalt Ultraljud) där dom kollade hur äggen såg ut. De va inte superstora så de ringde från Malmö och jag fick fortsätta två dagar till med sprutorna.
Dag 10 åkte vi till RMC (Reproduktionsmedicinskt Centrum) i Malmö och där dom gjorde ett nytt VUL allt såg bra ut och vi fick en tid till måndagen för äggplock.
Jag fortsatte med Puregon till fredagen men tog den sista Orgalutralsprutan på lördag morgon och på kvällen tog jag Pregnylsprutan som är en ägglossningsspruta. Vi fick också besked på att H skulle ha utlösning fre-lör just för att det skulle vara nya och pigga simmare till måndagen. Alltså, ingen alkohol på hela helgen för stackaren! ;-)
Söndagen var alltså en helt sprutfri dag, man får va glad för detaljerna!
Måndagen kom och vi hade fått instruktioner att jag skulle vara fastande från midnatt och duscha på morgonen innan vi åkte.
Jag var spänd o nervös, H hade ingen snus och jag hade varken fått äta eller fått kaffe. Dom som jobbar med mig på morgonen vet hur förödande detta är för mig.. Eller mest för alla andra, jag kan bara inte vara trevlig och jag blir förbannad för allt. Haha.
M.a.o. blev det en tyst resa ner till Malmö.
Efter att ha stått still på motorvägen 2-3 gånger så kom vi fram med ca 10 min marginal och vi fick sitta ner och vänta.
Sen blev vi inkallade och invisade i vårt egna lilla bås med en brits, en stol, bord och en garderob. Medan jag fick byta om till knästrumpor, sjukhusrock, fick en kanyl i armen och fick svälja 2 panodil(Smärtstillande) och 10 mg Stesolid(lugnande) så fick H gå till ett rum och fylla burken med stål-simmarna. :-D
Efter ett tag blev vi invisade i op-salen och först fick H dra på sig en grön rock, ett par tofflor och en mössa, och jag fick nöja mig en mössan.
H fick sätta sig i en stol och jag fick lägga mig i gyn-stolen. De satte på mig syrgasgrimma, elektroder på bröstet och en sån man får på fingret som kollar puls och så tog dom blodtrycket. Samtidigt som sköterskan som va hos mig (helt otroligt UNDERBAR tjej!!) gav mig Morfin(smärtstillande) i kanylen så la dom bedövningsmedel i slidan.
De visade oss tv-apparaterna vi kunde följa allt på, den ena var ultraljud där vi kunde följa exakt vad dom gjorde och den andra visade mikroskopet när dom kollade äggen som dom skickade in i provrör till labbet i rummet bredvid. Riktigt häftigt att se faktiskt.
Men så fort hon sprutade in morfinet hade jag lite problem att fästa blicken. Hon påpekade också ett par gånger att jag inte fick hålla andan. Vilket jag inte gjorde, jag bara glömde bort att jag skulle andas ibland också. Haha.
Själva ingreppet kändes ok, det stack till emellanåt men det var inte så farligt. När de var färdiga så fick jag en gigantisk binda och ett par ursexiga nätbyxor (ni som jobbar inom vården eller har fått barn vet nog vilka jag menar) sen tog dom mig och näsgrimman och ledde in mig till britsen igen där jag direkt kände behovet av att vila lite, eftersom att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. ;-)
Stackars H fick så snällt sitta på trästolen och rulla tummarna tills jag kände att jag kunde sitta upp. Då fick vi frukost och det efterlängtade kaffet. Efter ett tag kom hon in och frågade hur jag mådde, om jag hade ont, vilket jag hade så jag fick en Dexofen(smärtstillande) sen la jag mig och vilade en stund till.
När jag vaknade till liv efter ett tag kom vår uppassare in igen och bad mig att försöka kissa, vilket vissa tydligen har svårt för efter, sen skulle hon ta bort kanylen ur armen på mig. Inga problem o kissa så jag tog på mig mina kläder och ville bara HEM.
Läkaren som gjorde ingreppet kom in och berättade att dom fick ut 8 ägg och hur allt skulle gå till inför och under införningen. Samt att jag va tvungen att åka hem och lägga mig på soffan och fick bara gå upp om jag skulle på toa. Hon berättade dessutom att eftersom att hon "punkterade" slemhinnan med nålen (som enlig H var så häääääääääääääär lång och tjock, dvs. ungefär som ett avloppsrör. Jag är glad att jag inte såg den) och har skapat en blödning så får jag varken bada eller ha sex på minst en vecka. Samt att det kan hända att blodet lägger sig på tarmarna och kan göra att man får magknip och så.. Jahapp. Om jag nu fattade det rätt.
Vi tackade för oss och åkte hem. Vilket varken var så kul eller lätt eftersom att jag fick ont om jag gick för fort, om jag gick på ojämn mark, skulle gå i trappa, upp o ner från trottoaren eller värst - sätta mig i bilen. Och där skulle jag ju bara sitta nästan en timme hem.. Efter att ha gråtit halva vägen så tröstade min älskling mig på bästa sätt han kunde, han lovade att han skulle köpa en Ben&Jerry-glass till mig.. DET mina vänner, är kärlek. ♥
Nu ligger vi här i soffan, jag börjar bli rastlös men har fortfarande ont när jag rör mig, han somnade efter whiskeyn han tog igen från helgen. Nu sänder vi alla våra pepp-tankar till malmö och hoppas att de sköter sig i provröret. :-)
Okej jag erkänner. Vi har börjat på riktigt nu. Men jag väljer att hålla det lite hemligt eftersom att om de nu skulle funka så vill jag gärna berätta det för folk själv. =) Skulle det nu inte fungera så antar jag att folk omkring märker det. :S
Som jag sa till min käraste Anna, jag utgår ifrån att det kommer gå åt helvete. Skulle de nu gå vägen, så är det en fantastisk glad nyhet och en välsignelse helt enkelt.
När man har blivit så otroligt besviken så många gånger så dör hoppet en liten bit för var gång. Jag är inte negativ men jag vågar inte hoppas. Men tårarna är slut. Orkar inte gråta mer. Nu finns det bara glädje kvar, men fram tills dess så är det tomt.
Just nu vill jag bara sjukanmäla mig på jobb, säga till alla att jag lider av en smittsam sjukdom så jag kan inte träffa någon. Låsa dörren, krypa ner under täcket.
Du är fin som du är
När du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan var den du är och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge
Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och vi ska busa mycket varje dag
Mitt eget lilla barn och jag
Och skrika som gorillor ska vi göra
Hoppa runt och skrämma folk
Ni ska få höra
Och vi ska bita dom i benen
Binda fast dom vid den stora stenen
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och om mitt barn får ont i magen några gånger
Ska jag sjunga för det jättefina sånger
Och jag ska byta blöjor på mitt barn
Och sätta på små kläder
Och världens minsta gummistövlar
Ifall det blir dåligt väder
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten