Olivers förlossning.
Allt började att jag vaknade av en värk runt 5,30 den 16e. Eftersom att jag aldrig haft värkar så blev jag jätteosäker och väntade några till innan jag va säker.. Det var inga vanliga sammandragningar. Försökte klocka så bra de gick och dom låg allt mellan 10-15 minuter. Ringde förlossningen mest för o kolla va som händer nu. De tyckte jag skulle ta en dusch, två panodil och försöka sova, ringa igen när det var 3-4 min mellan värkarna.
Henrik vaknade vid 6 o jag sa "du behöver nog inte åka till jobb idag..." Så, han ringde sin chef o sa att han inte kommer till jobb på några veckor.. ;-)
Hade jag vetat vilken tid allt skulle ta så hade han dock fått åka till jobb, blev en sjukt dryg dag. Jag gick runt med värkar var 10 min, ett par timmar på dagen så avtog de lite med ca 20 min mellanrum. Försökte sova lite emellan, smsade med mamma, Anna o Micki som jag gissar satt på nålar. ;-)
Under dagen blev värkarna jobbigare o jobbigare o runt 1-snåret på natten hade jag så otroligt ont så jag inte kunde röra mig när värkarna kom. Klockade värkarna på ca 5 min o ringde förlossning o sa att nu kommer jag faktiskt in! O de fick jag.. :P
Väckte Henrik, på med kläderna, väskorna stod redo i hallen, smsa mamma o Anna att nu åker vi in.
Ner till bilen, upp till sjukhuset o in på förlossningen. Vilket inte är en lång resa, men hyfsat jobbig när man får värkar hela tiden..
Vi blev invisade i ett rum, fick lägga mig på sängen med ett CTG runt magen som mätte Olivers hjärta och värkarna. De jobbigaste värkarna låg på 25-30 så när sköterskan kom in sa hon "de va inte så farligt, du får nog åka hem igen.." Fick fullständig panik o tänkte bara att "ja, då får dom fan slänga ut mig!"
Sen undersökte hon mig för o se hur öppen jag var, med kommentaren "ojdå, 5 cm!" Ja då fick jag väl stanna kvar..
De frågade om jag ville ta ett bad, vilket jag väldigt gärna ville.
Vi blev bortvisade till ett rum med badkar, tända ljus och en saftbricka. Jag kröp ner i badet och Henrik fick snällt sitta bredvid och titta på. Hann inte sitta mer än 10 min sen började krystvärkarna. Ganska chockerande upplevelse när det är första gången. :-)
Kroppen bara drar ihopa sig och man känner att man måste krysta..
Efter ca 45 min blev de för jobbigt så vi gick in i förlossningssalen igen. Sköterskan undersökte mig igen och då var jag öppen 7 cm. Hon frågade om jag ville prova o sitta på en pilatesboll för att hjälpa tyngdlagen lite, vilket jag kunde tänka mig. Kunde även tänka mig o prova lustgasen eftersom att värkarna började bli väldigt jobbiga... Mamma som satt utanför o vänta fick komma in o fördriva tiden lite hos oss. Satt o studsa på bollen o sög lustgas i nån timme, sen va de skiftbyte på sköterskorna.
Sen kom de två nya tjejer som skulle ha hand om oss o presenterade sig, vilka stjärnor. Helt underbara tjejer. Hon ville undersöka mig, vilket hon gjorde och så ville hon ta hål på fosterhinnan eftersom att vattnet inte gått än. Efter de blev värkarna riktigt jobbiga o hon frågade om jag ville upp på pilatesbollen igen och min enda tanke va "hur i helvete ska jag kunna resa mig upp nu o varför ska jag sitta där när den är påväg ut??" Ungefär, kändes verkligen som om han var halvvägs ute.. Haha.
Så tyckte hon att jag iaf kunde lägga mig på sidan ist för på rygg, vilket jag inte alls ville heller men där fick jag ge med mig för det gjorde inte hon... ;-)
Där låg jag och sög låååångt ner i masken o klämde sönder stackars Henriks fingrar ett par timmar. Sköterskan kom o tittade till oss och sa till Henrik att frukosten var serverad om han ville ha någonting, så han gick ut o hämta kaffe o smörgås till sig som han försökte äta mellan mina värkar.. Av någon anledning så va de skönaste under värkarna att Henrik skulle lägga sin hand under min kind och sen hålla mig i handen med andra handen..
Den andra sköterskan kom o fråga om jag ville ha något att äta, "NEJ" sa jag och hatade henne lite för att hon inte verkade fatta att jag höll på att föda barn!! Haha. Men till sist fick jag ge mig ändå och sög i mig ett glas nyponsoppa bara för att få tyst på henne. ;-)
Tyckte det kändes som 7 evigheter och värkarna var SÅ jobbiga, men till sist så var det dags att krysta på riktigt. En sköterska vid var ben som höll emot och Henrik fick hålla i det viktigaste- lustgasen och min hand.
Suga lustgas - krysta för kung o fosterland - suga lustgas - krysta.. Till sist sa dom "nu får du lägga ifrån dig lustgasen ett tag". Då hatade jag dom lite till. Haha.
Huvudet mot bröstet och trycka utav bara helvete. Stackars Henrik fick byta grepp för hans lillfinger höll på att stryka med. Helt OTROLIGT vilken kraft man hade då.
Sköterskan sa "nu ser vi ett huvud och håret!" Jag tänkte bara att, nu är det bara en kryst kvar sen kommer den. Vilket de också verkade tro, "nu är den snart ute" sa dom flera gånger.
Jag krystade och krystade o inte fan kom där ut nån. Började bli så otroligt trött och jag kände bara att jag fick göra allt själv, värkarna gjorde ingen nytta.
Dom såg det och satte dropp för att ge mig lite extra energi eftersom att värkarna började avta, så jag kan ju skryta med att jag tryckte ut honom på ren viljestyrka. ;-) och lite lustgas :-P
Till slut tog jag i så de kändes som att varenda blodkärl i huvudet skulle spricka, sen kände jag bara en otrolig lättnad och ut gled det en blå klump med en massa svart hår och SNOPP. "Det är en pojke" fick jag ur mig. "Har du redan hunnit se de?" skrattade sköterskan.. Ja de va ju de första jag tittade på! ;-)
Upp på magen la dom honom och jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Bara tittade på honom och frågade om jag kunde få honom längre upp för jag såg inte honom ordentligt. "Du får vänta lite, navelsträngen är inte längre". Jaha okejdå. Sen kom moderkakan ut, dom kollade den, jag kollade på Oliver. Frågade ännu en gång om jag kunde flytta upp honom så jag kunde få se honom bättre, och fortfarande var navlsträngen inte längre. ;-)
Sen va de dags för pappa att klippa av den och äntligen kunde jag flytta upp honom.. :-)
En otrolig upplevelse som är jättesvår att sätta rättvisa ord på, men har gjort så gott jag kunnat. Jag kommer förmodligen gå in och ändra texten flera gånger för jag kommer på andra saker eller ändra något..
Avslutar med bilder på underverket. ♥ Oliver Samuel Wahlby ♥
Sista magbilden.
En alldeles färsk liten påg.
Pappa klipper navelsträng.
En trött mamma.
Mys..
Stolt pappa ♥
Vackraste lilla människan. ♥ 3800 gr och 50 cm ren kärlek.
